Jag deltog i en debatt om sjukvården i Östergötland som Radio Östergötland ordnade idag. Det handlade om finanser, väntetider och fullvärdiga sjukhus. Debatten var bra tycker jag, men som alltid under styrda debatter är det svårt att ta upp det som verkligen betyder något.
Hur kommer det sig att Spanien och Italien har i stort sett samma medellivslängd som Sverige? Länder med betydligt lägre BNP per capita än Sverige, länder där rökningen är utbredd och där man inte har ett vägverk med nollvisioner?
Kan det vara så att rikedom och livskvalitet inte hänger ihop i utvecklade länder som i Sverige? Effektivare arbete, mer pengar i plånboken, mer konsumtion kanske inte ger oss högre livslängd och bättre livskvalitet.
(Vi vet i alla fall att tillväxt undergräver den offentliga sektorns finansiering. Vid tillväxt i samhället stiger tjänstesektorns kostnader mer än industrins.)
onsdag, september 23, 2009
söndag, september 20, 2009
Världen vs. Somalia
Jag såg just filmen "Black hawk down" på SVT. Den handlar om en misslyckad amerikansk operation i Somalia. Amerikanarna tänker sig att få slut på stridigheterna genom att kidnappa en av milisledarna. Under insatsen skjuts två helikoptrar ner och flera soldater skadas eller dödas. Om jag inte missminner mig från nyhetsrapporteringen så släpades en eller flera döda amerikaner efter bilar genom staden.
Inbördeskriget tog inte slut, tvärtom så kanske det är tack vare den amerikanse sheriffens ingripanden som det fortfarande pågår (Se bl a under "Attacken på den riskfria zonen").
När det gäller piraterna från Somalia så är det nog jag som har haft fel. Jag har tidigare skrivit att det är utfiskning av västerländska fiskefartyg som har drivit
somaliska fiskare att bli pirater. Ett allt för enkelt resonemang av mig. Fattiga människor som drivs in i armod har sällan styrkan att göra något så kraftfullt som att organisera kapning av handelsfartyg och förhandla om lösensumma om dem.
Dessutom så lär det vara så att det värsta rovfisket nära Somalia pågick två år före fartygskapandet tog fart. Numera på¨går det i och för sig ett fruktansvärt rovfiske av spanska och franska fartyg i Adenviken, men på ett ganska stort avstånd från Somalias kust. Av någon anledning.
Inbördeskriget tog inte slut, tvärtom så kanske det är tack vare den amerikanse sheriffens ingripanden som det fortfarande pågår (Se bl a under "Attacken på den riskfria zonen").
När det gäller piraterna från Somalia så är det nog jag som har haft fel. Jag har tidigare skrivit att det är utfiskning av västerländska fiskefartyg som har drivit
somaliska fiskare att bli pirater. Ett allt för enkelt resonemang av mig. Fattiga människor som drivs in i armod har sällan styrkan att göra något så kraftfullt som att organisera kapning av handelsfartyg och förhandla om lösensumma om dem.
Dessutom så lär det vara så att det värsta rovfisket nära Somalia pågick två år före fartygskapandet tog fart. Numera på¨går det i och för sig ett fruktansvärt rovfiske av spanska och franska fartyg i Adenviken, men på ett ganska stort avstånd från Somalias kust. Av någon anledning.
onsdag, juni 10, 2009
Känslosamt i fullmäktige
I landstingsfullmäktige idag så hade (s) lagt en inerpellation om psykvården i Linköping. i går kväll så läste jag en väldigt gripand krönika av Anna Jörgensdotter i ETC om Anna Odells konstverk om psykakuten och om Anna J's egna erfarenheter av psykvården. Efter lite inledning så läste jag högt ur delar av krönikan. Det blev känslosamt, rösten bar inte riktigt på slutet. Jag hoppas att det gick fram att patient- och medborgarperspektiv inte är så enkelt i alla sammanhang. För, som Anna J skriver: De som saknar röst saknar också makt.
Det märkliga är att ingen av mina partikamrater kommenterade mitt inlägg på den efterföljande lunchen. Jag fick beröm av Lars Stjernkvist och av Ricardo Olivares direkt efter inlägget. Men ingen annan nämnde det efteråt. Det är svårt att prata om känslor.
PS. länkar till Annas krönika och till LF-inslaget kommer när de publiceras på webben.
Det märkliga är att ingen av mina partikamrater kommenterade mitt inlägg på den efterföljande lunchen. Jag fick beröm av Lars Stjernkvist och av Ricardo Olivares direkt efter inlägget. Men ingen annan nämnde det efteråt. Det är svårt att prata om känslor.
PS. länkar till Annas krönika och till LF-inslaget kommer när de publiceras på webben.
torsdag, april 23, 2009
Vad är Ryssland?
Sedan kriget i Georgien så har Rysslad utmålats som ett hot mot Sverige av många borgerliga debattörer. Ibland så tror jag att man gör det av svenska inrikespolitiska skäl, av egenintresse. (Jan Björklund kan ju inte skälla på skolan varannan vecka längre, när han själv är skolminister.)
Läs gärna denna intressanta artikel om den ryske författaren Gogol som föddes för tvåhundra år sedan. Journalisten Jevgenij Kiseljov menar att dagens Ryssland inte är olikt det Ryssland som skildrades av Gogol. Han tror att Ryssland kommer att utvecklas i en demokratisk och liberaliserad riktning, inte snart men antagligen före 300-årsdagen av Gogols födelse.
Det jag tycker mig förstå om Ryssland är att det är ett land väldigt upptaget med att hålla ordning på sig själv. Ryssland förefaller inte alls vara intresserat av omvärlden annat än för att bevaka sina egna intressen i de olika politiska och ekonomiska grupperingarna. Om jag har rätt så skiljer det sig ju inte nämnvärt från det som under väldigt lång tid har präglat andra stora länders utrikespolitik.
Läs gärna denna intressanta artikel om den ryske författaren Gogol som föddes för tvåhundra år sedan. Journalisten Jevgenij Kiseljov menar att dagens Ryssland inte är olikt det Ryssland som skildrades av Gogol. Han tror att Ryssland kommer att utvecklas i en demokratisk och liberaliserad riktning, inte snart men antagligen före 300-årsdagen av Gogols födelse.
Det jag tycker mig förstå om Ryssland är att det är ett land väldigt upptaget med att hålla ordning på sig själv. Ryssland förefaller inte alls vara intresserat av omvärlden annat än för att bevaka sina egna intressen i de olika politiska och ekonomiska grupperingarna. Om jag har rätt så skiljer det sig ju inte nämnvärt från det som under väldigt lång tid har präglat andra stora länders utrikespolitik.
tisdag, april 21, 2009
Apropå Pirate Bay-domen
En liten reflektion angående fildelning, egentligen något jag hörde: Med väldigt god vilja kan man säga att skivbolag har försörjt en del musiker i ca 70 år (från Billie Holiday kanske). Men egentligen så är det väl inte i mer än 40 år som upphovsrätt och skivbolag har försörjt konstnärer i någon större utsträckning. Ändå så är det ju förhållandevis få som har kunnat försörja sig så, den stora massan konstnärer/musiker har försörjt sig till stor del på andra sätt. Men det var när musik kunde omvandlas till en pryl, en skiva, som det blev en industri kring det hela. Man kan ju säga att den period när musik var en pryl blev en parentes i historien, och är det inte ganska bra att musiken kan kopplas loss från ha-begäret och istället bli en upplevelse i första hand igen?
Skatter och avgifter som på tomma skivor/hårddiskar/bredband som fördelas av STIM tenderar vad jag har hört att fortsätta gå till väldigt etablerade artister. Är det orimligt att förvänta sig att kreativa människor ska hitta sätt att försörja sig ändå? Enligt vissa uppgifter så har ju istället mindre kända grupper som har haft svårt att få vettiga skivkontrakt istället kunnat dra nytta av internet och fildelning för att bättre kunna försörja sig på sitt skapande?
Skatter och avgifter som på tomma skivor/hårddiskar/bredband som fördelas av STIM tenderar vad jag har hört att fortsätta gå till väldigt etablerade artister. Är det orimligt att förvänta sig att kreativa människor ska hitta sätt att försörja sig ändå? Enligt vissa uppgifter så har ju istället mindre kända grupper som har haft svårt att få vettiga skivkontrakt istället kunnat dra nytta av internet och fildelning för att bättre kunna försörja sig på sitt skapande?
måndag, mars 02, 2009
Kovändning i slow motion
I torsdags var det temadag om prioriteringar i landstingsfullmäktige, med en avslutande debatt. Debatten frammanade lite konvulsioner kring prioriteringens vara eller icke vara, "Reminiscences of last periods war", där framför allt kristdemokraterna och högljudda delar av moderaterna tog totalt avstånd från öppna prioriteringar som det fattas politiska beslut kring.
Det är ju inte så lätt att från en mandatperiod till en annan vända 180 grader. Därför var de i mitt tycke intressanta inläggen istället Marie Morells (m), Levi Eckeskogs (kd), Lars-Olof Johanssons (c) och Lasse Petterssons (vl) (sista) inlägg. Deras långt ifrån tydliga och lättbegripliga inlägg indikerade att en kursomläggning är på väg - tillbaka mot att jobba politiskt med öppna prioriteringar. För, som Lena Lundgren, Hälso- och sjukvårdsdirektör, antydde på förmiddagen, de beslut som har kallats prioriteringsbeslut under denna mandatperiod har inte levt upp till sin titel.
Att Finn Bengtsson (m) väljer att ta förra mandatperiodens debatt i repris speglar väl åtminstone en av två saker - som riksdagsman har han ingen insikt i vad hans kollegor i landstinget håller på med och att han var den mest profilerade prioriteringsmotståndaren förra mandatperioden och har svårast för att erkänna att han kanske borde ändra sig. Men hans debattteknik är lite egen - under LF's debatt så höjde han flera gånger Prioriteringscentrums och Per Carlssons arbete till skyarna samtidigt som han totalt sågade det arbete med prioriteringar som s-mp-v gjorde 2003-2006. Men prioriteringscentrum, som förstås inte skriver några politiska program, brukar framhålla det arbete som vi bedrev då. Ingen har påstått att det var perfekt, men det är fortfarande erfarenheterna från det arbetet som alla som har tagit vid bygger vidare på.
Man kan ju dessutom notera, som Martin Tollén förtjänstfullt påpekade i debatten, att de utbudsbegränsningar som infördes i och med 2003 års prioriteringsbeslut inte har tagits bort av den borgerliga majoriteten, trots den då massiva kritiken.
Det är ju inte så lätt att från en mandatperiod till en annan vända 180 grader. Därför var de i mitt tycke intressanta inläggen istället Marie Morells (m), Levi Eckeskogs (kd), Lars-Olof Johanssons (c) och Lasse Petterssons (vl) (sista) inlägg. Deras långt ifrån tydliga och lättbegripliga inlägg indikerade att en kursomläggning är på väg - tillbaka mot att jobba politiskt med öppna prioriteringar. För, som Lena Lundgren, Hälso- och sjukvårdsdirektör, antydde på förmiddagen, de beslut som har kallats prioriteringsbeslut under denna mandatperiod har inte levt upp till sin titel.
Att Finn Bengtsson (m) väljer att ta förra mandatperiodens debatt i repris speglar väl åtminstone en av två saker - som riksdagsman har han ingen insikt i vad hans kollegor i landstinget håller på med och att han var den mest profilerade prioriteringsmotståndaren förra mandatperioden och har svårast för att erkänna att han kanske borde ändra sig. Men hans debattteknik är lite egen - under LF's debatt så höjde han flera gånger Prioriteringscentrums och Per Carlssons arbete till skyarna samtidigt som han totalt sågade det arbete med prioriteringar som s-mp-v gjorde 2003-2006. Men prioriteringscentrum, som förstås inte skriver några politiska program, brukar framhålla det arbete som vi bedrev då. Ingen har påstått att det var perfekt, men det är fortfarande erfarenheterna från det arbetet som alla som har tagit vid bygger vidare på.
Man kan ju dessutom notera, som Martin Tollén förtjänstfullt påpekade i debatten, att de utbudsbegränsningar som infördes i och med 2003 års prioriteringsbeslut inte har tagits bort av den borgerliga majoriteten, trots den då massiva kritiken.
onsdag, februari 25, 2009
En borgerlighet mogen för prioriteringar?
I morgon ska vi i Landstinget i Östergötland ha ett temasammanträde om prioriteringar. Öppna prioriteringar i sjukvården började den förra majoriteten (s+mp+v) med 2003. Högljudda delar av den dåvarande oppositionen menade att prioriteringar var inget som politiker skulle syssla med. För att citera Finn Bengtsson, läkare och numera riksdagsledamot (m) så är prioriteringar "något som ska ske i mötet mellan läkare och patient". Kristdemokraterna menade att resutltatet av prioriteringarna blev "Svarta listan". Prioritera skulle vi icke. Nej. No. Non. Dabi.
Sedan blev det val och de borgerliga satt plötsligt i majoriteten. Nu skulle man fortsätta det arbete som vi faktiskt inledde i bred enighet (fram till mediestormarna 2003 när vissa fick kalla fötter) menade man. Men att kalla de beslut som har tagits i HSN sedan valet 2006 för prioriteringsbeslut är något av en överdrift. Verksamheterna har anmält in en rad saker som de anser att de behöver politiskt stöd och resurser för att göra. HSN har svarat till nästan alla: Jovisst det är bra, gör det ni - med befintlig budget. Endast till några enstaka områden har medel tillskjutits.
Nu har vi till morgondagens sammanträde fått ett jättebra underlag, framtagit av en av våra mest dugliga tjänstemän, Bengt-Göran Emtinger. Om underlaget är politiskt förankrat hos majoriteten och detta underlag anger riktning och tempo för det kommande prioriteringsarbetet, så finns det en chans att det blir riktigt bra. Kanske är cirkeln sluten nu för flera borgerliga politiker; Kan vi äntligen börja prioritera igen? Är det den snabbt vikande ekonomin som har tagit oss hit? (Igen, det var ju den som fick (s+mp+v) att börja.)
Om jag alls deltar i temadagens avslutande debatt så ska jag stryka medhårs med silkesvantar - så viktigt är det att jobba med prioriteringar på riktigt!
Sedan blev det val och de borgerliga satt plötsligt i majoriteten. Nu skulle man fortsätta det arbete som vi faktiskt inledde i bred enighet (fram till mediestormarna 2003 när vissa fick kalla fötter) menade man. Men att kalla de beslut som har tagits i HSN sedan valet 2006 för prioriteringsbeslut är något av en överdrift. Verksamheterna har anmält in en rad saker som de anser att de behöver politiskt stöd och resurser för att göra. HSN har svarat till nästan alla: Jovisst det är bra, gör det ni - med befintlig budget. Endast till några enstaka områden har medel tillskjutits.
Nu har vi till morgondagens sammanträde fått ett jättebra underlag, framtagit av en av våra mest dugliga tjänstemän, Bengt-Göran Emtinger. Om underlaget är politiskt förankrat hos majoriteten och detta underlag anger riktning och tempo för det kommande prioriteringsarbetet, så finns det en chans att det blir riktigt bra. Kanske är cirkeln sluten nu för flera borgerliga politiker; Kan vi äntligen börja prioritera igen? Är det den snabbt vikande ekonomin som har tagit oss hit? (Igen, det var ju den som fick (s+mp+v) att börja.)
Om jag alls deltar i temadagens avslutande debatt så ska jag stryka medhårs med silkesvantar - så viktigt är det att jobba med prioriteringar på riktigt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
